jennakvlog.blogg.se

Jag vet att det är många som jag känner som läser min blogg.. Men jag vill endå skriva detta inlägg.. Kanske lite riskabelt eller vad man kan kalla de men what ever. Jag tror att andra har så mycket hjärta att de inte tar upp de här sakerna på skämt eller liknande..  Att skriva hjälper mig så japp.. Och som jag sagt tidigare skriver jag inte dessa inlägg för att man ska tycka synd om mig eller trösta mig utan ja skriver dessa inlägg för det känns på något sätt att det hjälper mig.

Det känns som att jag går igenom en ganska svår period i mitt liv just nu och det blir ju inte något bättre av att jag är tonåring + depression. Allt är bara kaos. Jag vet inte längre vem jag kan lita på och vem jag inte kan lita på, vem jag kan tala med och inte och vem som verkligen vill lyssna och bryr sig. Vem är mina äkta vänner och vilka är inte det? Så är det ju också andra saker som händer i familjen och som alltid har varit svårt och sådär som jag kanske kommer berätta i ett annat inlägg eftersom det är en så lång historia eftersom det har pågått sådär nästan hela min livstid. Och som när jag mest av allt behövde stöd som t.ex nu så lämnar såklart den jag älskar mest mig. Han visste allt, han förstod mig, allt kändes perfekt. Men plötsligt kände han inte samma sak. Ibland förstår jag bara inte hur allt kan förändras från dag till dag... Livet är som det är och tyvärr kan man inte riktigt ändra på det. Det är bara att försöka sikta uppåt och gå framåt och inte tänka på det som har hänt.. Stressa inte för framtiden, lev livet..

 

Förlååt för ett ganska deppigt inlägg igen men är verkligen inte på bra humör just nu.. Ska försöka göra lite gladare inlägg men det går inte ifall man inte är på bra humör... Inte i varje fall för mig men nu ska ni sova gott och drömma söta drömmar.

~ Gonatt alla små söta varelser <3 ~